Mitt i ett äventyr
Efter att ha överlevt helgens klubbläger hade jag sagt att det kommer dröja innan jag springer natt nästa gång, men dum som jag är har jag lovat att göra det den här veckan. Anledningen till denna panik är då sammanfattat med dessa ord:
Natt-ol på landet,
lång bana,
längst bort på banan,
krossar jag kompassen,
lampan flimrar,
tappar riktningen,
alla andra har sprungit ifrån mig,
hittar inte hem,
jag hittar en stig,
följer den,
20 minuter,
hus!,
knackar på,
ringer tränaren,
de hämtar mig,
jag kommer hem.
Kan lägga till att jag bet sönder kompassen, alltså är jag inte en sån klmpig person att jag snubblar och tar emot mig med kompasshanden så den går sönder.. För att bita itu den är ju inte alls klumpigt..
Livet är inte alltid enkelt alltid men jag lever!
Elliott kommer på onsdag också så ni vet! :)
Ska blogga lite mer nu tror jag(:
Fritiof
Kommentarer
Trackback
