Fredagen den trettonde

Long time since!
Hoppas ni njuter av livet och de dagar som det bjuder på. Känns som någat att ta vara på och göra till vettiga dagar innan de faktiakt tar slut.
Nog filosoferat för idag, kör på någat roligt istället!
Idag var den så efterlängtade fredagen den trettonde, spännande, magkittlande och mer skadeglädje delas inte på någon annan dag. Dagen då alla klantar sig, vurpar på cykeln, ramlar i trappen, tappar alla varor från affären för att botten på påsen är trasig etc. etc. Vad av dessa lyckosamma öden råkade då jag ut för idag?
Inget, som tur var! Någon glömde däremot säga peppar-peppar så självklart föll jag offer ändå...
Fredag, vanlig skoldag, jag drömmer så fint om cupcakes och familjen när klockan ringer 06:40. Trycker på snooze för att invänta nästa signal för uppstigning. En ytterst fin morgon, vid frukosten klockan sju är det lugnt som i graven. Tomt, sånär som på ett fåtal pigga själar som på detta hem lyckas med bedriften att lägga sig i tid på kvällen. Frukosten äts i stillhet, fler och fler personer trillar in i matsalen, äter sin frukost och sedan stressar vidare till sina rum för att byta om och borsta tänderna som vilken annan morgon som helst. Vid ungefär tio i börjar fredagströtta elever gå till sina respektive lektioner, förberädda att överleva ännu en skoldag som också den har sitt slut.. Sällsamt.
Nämde jag förresten att jag inte var där? Att jag inte åt någon frukost som de andra? Att jag fortfarande var sovande tillstånd när detta hände?
Jag tappades nämligen bort i historien redan innan frukost, vid den tidiga minuten 06:41 då jag istället för att klicka på "snooze" stängde av alarmet, som sedan inte ringde mer den dagen. Hittades gjorde jag däremot klockan fem i åtta, sovandes i min varma säng i mitt låsta mörka rum av att Julia, skolklar, knackade på för att som vanligt hand i hand med mig gå till skolan som börjar vid åtta...
Resten av historien vet ni nog nu, klassisk försovning, hetsätande av frukost, ombyte till de kläder som ligger närmast till hands, hastigt letande efter tuggummi och dagens böcker, fötterna trycks i skorna och med oknutna skosnören börjar springa mot skolan med känslan av att vara en vandrande vålnad.
Lyckad morgon vill jag påstå!
Frida

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback