Straffet att packa.
Nu packar jag igen, vilket enligk tradition betyder att jag har drabbats av absolut ångest, igen. Jag sitter i jämmer och repeterar allt jag packat ner och lagt ur, försöker förgäves få ekvationen att gå ihop. Väga, dubbla, reducera och byta grejer i hopp om att det ska kännas någorlunda bättre efteråt. Dessvärre väcker bara fler velande tankar: Det jag packade från början var första infallet och det är oftast det man borde lita på. Men det jag ändrade nyss är mycket mer genomtänkt och har en logisk baktanke. Frågan är om inte den baktanken är övertänkt och avancerad?Borde jag ändra tillbaka? Tänker jag för mycket nu? Är det ens någan skillnad på det gråa och det svarta superunderstället?
Det jag försöker hävda är att imorgon åker OLGY på årligt utlandsläger. Visst kommer det att bli kul och visst kommer det bli värt den här perioden av ångest som packningen orsakar. Men just nu är denna stund av misär mycket mentalt påfrestande och just nu vill jag inte lämna min säng, min garderob och alla mina onödiga saker...
Österrike är orten och jag ska krypa ner i min säng nu för att betala tillbaka lite av den tid jag är skyldig John Blund. Observera att man kan aldrig samla på sig sömn som talesättet heter för John Blund ger en aldrig extra. Om ni också tänker efter så ska ni inse att man aldrig kan sova längre än vad man kan sova.
Tack för mig.
Fritiof
Kommentarer
Trackback
