sheisrandom

Det händer att man tänker på en massa saker på samma gång och inte får något att gå ihop. Chansen finns att man då går in i sin egen värld och undviker de som märker att något är.

Vi är nu hemma i Eksjö och det delar en så härlig känsla att jag nästan brister i gråt. Jag håller mig nu i chack, går och duschar, lyssnar på repeat på kents album, kryper ner i min egen säng, ringer hem och somnar sött ikväll. Inget mer, inget mindre. Det är livet på en pinne.

På boendet är det kaos för tillfället och på frågan varför verkar det mer troligt att vi bara tränat tre pass än att vi faktiskt har tre enstaka pass kvar på hela lägret. Tid är pengar och när pengarna tar slut går tiden fort och för att spara på olgy:s budget åker vi hem om två dagar. Genom att nu lämna kära Österrike hamnar vi i Eksjö igen och möter en ny mängd skoluppgifter. Erik ser mycket fram emot detta och har pluggat engelska som aldrig förr under detta läger och kommer smeka på uppsatsen.

Vi kom fram till boendet i lördags kväll som är väldigt fint, huset har en stor pizza målad på ytterväggen när man ser det utifrån. Det tycker jag ät bra för oddsen att de skulle bjuda på pizza någon dag sjönk i och med detta.

Däremot steg oddsen igen när vi kom in i entrén och bjöds på pasta och skinksås/bolognese samtidigt som någon informerade om att det var ett sporthotell vi bor på. Jag tar nog inte illa upp om vi inte bjuds på pizza, allt jag sett hittills verkar en bra bit bättre än vad man kan vänta sig på vissa ställen utomlands. På hotellet finns det biljard, bordpingis, torkrum och bastu som troligen kommer att utnyttjas flitigt efter denna förmiddags första orienteringspass, eftersom det snöade när vi vaknade och det snöar fortfarande när vi är på väg till träningen och snön ligger kvar på marken och vid boendet ligger ca 2 cm nu.

Uppvaknandet på vandrarhemmet i tyskland imorse var för vissa en trevlig upplevelse men de som fick vakna till Jonas brandlarmssignal som väckarklocka var inte lika tillfreds. Det var förvånansvärt lugnt vid frukosten med tanke på att alla njöt av de fina chokladdetaljerna som serverades. Klockan sju rullade bussen ut på Autobahn igen, vädergudarna bjöd på strålande sol och Svenne klarade alla tuffa backar med den orange bussen utan ett enda motorstopp. Efter lunch bjöds vi på spännande quiz om Arvid Henrikssons idol Olle Boström samt om Tyrolen som sedan också är målet på resan. Resan innehöll även en hel del sång, film och vinkande åt pensionärsbussar. Vi passerade en bro, en bro, en bro-en-bro-en-bro!

Under filmvisningen ”she’s the man” var det ett toastopp och av de som valde att ta chansen valde killarna att få sina behov uträttade i buskarna på parkeringen. Vi mer civiliserade (tjejer) hänvisade oss själva, av sunt förnuft, till att gå inomhus vilket visade sig vara ett smart val. För när vi satte oss i bussen en stund senare spred sig en stank utan dess like. Kaoset tog däremot fart på allvar när två av de busk-kissande eleverna upptäckte bajs på sina skor/byxor. Paniken var ett faktum hos vissa och efter att den modige Jocke sammanbitet omhändertagit objekten (Kastat in dem på bussens toalett), uppföljdes incidenten av ett quiz om bajs och om händelsen i detalj.

När vi rullade in mot alperna var vädret underbart och vi började smått ladda för eftermiddagens sprintarrangemang i Innsbruck. Sprinten var mycket krävande både fysiskt och tekniskt. Elevernas prestationer var blandade men jämfört med lokalbefolkningen uppträdde vi alla som en del av världseliten. Andra delen av eventet var en lagtävling som var mycket kul!

Vid solnedgången åkte vi mot sporthotellet där vi kommer att bo resten av veckan. Efter god mat med efterrätt var alla nöjda och glada och så var lördagen slut.

Fritiof (Skrev det förra med om det är till ert intresse)

Jag lyckades packa klart igår och vid sex imorse rullade bussen från Eksjö mot Österrike. Ett antal filmer och en träning i Danmark har avklarats, nu ska vi bara in i Tyskland och övernatta innan vi återintar filen på Autobahn och far vidare för att möta Österrike, Alperna, Tyrolen och Inspruk.

Från träningen tar jag med mig lärdomen att det lönar sig att vara sportslig och ärlig och jag är mycket stolt över mig själv eftersom jag i samband med att vara ärlig i skogen vann masstarten vi sprang. Sören berättade förresten en lite rolig historia om skogen vi tränade i innan start. Skogen är hans hemmaterräng så han har sprungit där ett antal gånger och en gång när hans bror sprungit nattorientering på platsen hade han nästan sprungit in i en man som hängt sig i ett träd, alltså ett lik hängande i ett träd! Det är sådant som BARA händer på film och vad man fantiserar om men alltid inser det absurda i ämnet och lämnar det genom att konstatera att det var en av de mest töntiga tankar man fått. Tydligen hade då detta hänt så mina realistiska åsikter bör möjligtvis redigeras en smula.

Nu packar jag igen, vilket enligk tradition betyder att jag har drabbats av absolut ångest, igen. Jag sitter i jämmer och repeterar allt jag packat ner och lagt ur, försöker förgäves få ekvationen att gå ihop. Väga, dubbla, reducera och byta grejer i hopp om att det ska kännas någorlunda bättre efteråt. Dessvärre väcker bara fler velande tankar: Det jag packade från början var första infallet och det är oftast det man borde lita på. Men det jag ändrade nyss är mycket mer genomtänkt och har en logisk baktanke. Frågan är om inte den baktanken är övertänkt och avancerad?Borde jag ändra tillbaka? Tänker jag för mycket nu? Är det ens någan skillnad på det gråa och det svarta superunderstället?

Idag är ingen vanlig dag idag är det mormors födelsedag! Hurra! Hurra! Hurra!

Jag har idag fått kramp i vaden för första gången i mitt liv. I badhuset. Pinsamt kan man säga att det var när jag mitt i en vändning känner hur något drar i vaden! I överraskning och smärta lutar jag huvudet mot himlen och skriker rakt ut! Som att jag vände mig upp mot gud för att få hjälp, och lika fort som krampen dök upp försvann den som om det hela aldrig hade hänt.. Jag kunde dock inte känna på det viste resten av mitt intervallpass, utan flöt runt och skämdes ett bra tag...

Hysterin som uppstår när alla orienterare återsamlas på elevhemmet efter ett lov är oundviklig. Oundviklig men överkomlig, därför håller jag mig inne på mitt rum och vilar lite tills alla har lugnat sig lite och blir lite mer kontaktbara. Sån är jag helt enkelt, kan inte hjälpa det även om jag tycker om alla här så säger jag det hellre när mina vänner är mottagliga för orden. Förlåt.

Tjaaaaa!!!

Har fått vaccin idag, det var hemskt, jag skrek nästan och mamma skrattade så hon nästan kissade på sig. Det var inte kul, eller så var det det. Det beror på vem man frågar. Jag tyckte det gjorde ont..

Jag är alldeles säker på att jag någon gång anklagat Enhörna för sin avsaknad av backar att träna i.  Nu kan jag med säkerhet säga att den slutsatsen var totalt felaktig.Om jag hade varit det minsta klok i huvudet hade jag efter mina och pappas backintervaller igår packat min väska och lämnat stan på momangen. Nu, dum som jag är stannar jag kvar endast med trösten att detta backpass inte kommer att stå på träningsplaneringen på mycket mycket lång tid.